söndag 29 december 2013

Dagens köksfönster

Ja, alltså. Det är inte helt lätt att ha jullov heller, men det är väldigt skönt att få sovmorgon. Eller i alla fall ligga-och-dra-sig med ett gäng extra armar och ben i sängen och försöka sova. Men på kvällen, runt midnatt, är det lugn och ro. Och nu äntligen är det fint i fönstret. Inga pennor, papperslappar, olivkärnor eller plastfigurer, men utslagna hyacinter och papperssnöstjärnor, i brist på riktiga. Undrar om det är någon mer i familjen som ser det? Jag tycker om när det är fint, även om jag inte orkar upprätthålla det till vardags. Det är mest jag som plockar och fixar fint, så jag får tänka att jag gör det för min egen skull. Och bara när jag tycker att det är värt det. För jag vill inte bli någon bitter här-går-jag-och-slavar-men-det-är-det-minsann-ingen-som-ser-mamma. Jag har sett dem, det är inte kul. Varken för barnen runt ikring eller för en själv, allra minst för en själv. Men nu - gonatt!









fredag 27 december 2013

Julens bästa

Julhelgens bästa, hittills:

- Sova middag (herregud vad skönt det är, rena himmelriket)
- Riktigt stark senap (det ska bränna, jag brer på mer och mer för varje dag)
- Julgranskulor (det blänker så fint)
- Nubbe (den där brännande känslan igen)

Och sen har jag fått en alldeles egen lego-ask också.

tisdag 17 december 2013

Det går sådär

Nej, jag lyckas inte riktigt värja mig. Ansatsen var ju lugn och ro i december. Om man redan i vanliga fall lider brist på lugn och ro så är det ju svårt att uppnå det i december även om man skär grovt i julmåstena. Och det hjälper inte att jag bestämt mig för att det inte är viktigt med julfix, barnen håller inte alls med mig. Så köpa julklappar till dem kommer jag inte undan, och samordna övrig släkts presenter till barnen. Och sen är det julkort (ta ett foto där inget barn blundar eller gråter och lägga ut på internet och maila ut länken brukar vi göra), pepparkakshus som barnen vill göra, välja ut och "framkalla" foton till släkt och sen luciatågen, julpynt och pepparkaksbaket. Och planera hälsa-på-släkten-resan. Jag tycker inte att jag har för höga ambitioner, mitt problem är väl att jag måste inse att jag antingen får skära ned på det som jag brukar göra (skippa julkort/fotoalbumen/pepparkakorna) och göra någon besviken eller ta ledigt från jobbet för att hinna med i lugn och ro. Eller bita ihop och göra så långt jag orkar, som vanligt, men på bekostnad av adventsfriden.

Jag har i alla fall bästa tipsen för effektiv julklappshandel:

1. Köp böcker, lego, datorspel på internet. Eventuellt andra leksaker om du hittar.
2. Bestäm en affär på stan och köp alla dina andra julklappar i den affären, spring inte runt för att hitta det perfekta, som ändå alltid är en chansning. Köp något som personen ändå har nytta av, som "går åt" och helst inte blir liggande. Åhléns om man har det i sin stad är nästan fusk. Body shop eller liknande kan funka. Eller en second hand-affär. Jag valde Granit i år om ni vet vilken affär det är. Vitt och svart och naturfärgat, lådor, papper och sånt. Där köpte jag alltifrån yllesockor till svägerska, bokstavsstämplar till en unge, lakritschoklad till en släkting jag brukar ge symbolisk julklapp, ramar till släkt som får foton, och almanacka man dekorerar själv.
3. Om du måste komplettera: Ge dig själv en timme och åk sen hem. När du är i mataffären nästa gång, gå loss i tidningshyllan och bunkra upp - vem blir inte glad för en massa lyxiga tidningar man inte hade köpt själv? Bra morgonpresenter.

Men imorgon tar jag en timme ledigt innan jobbet och sätter mig och reder ut planeringen - och kanske gör en pepparkaksdeg.

lördag 7 december 2013

Växla tempo

Jag har lite svårt med mina tempoväxlingar. När det är fullt ös på jobbet och i vardagen, då är drivkraften baserad på den bekräftelse jag får genom att prestera. Bekräftelsen kan komma från andra (jobbet) men lika gärna från mig själv, för att jag känner mig duktig (livsfarlig känsla...). Drivkraften motiverar mig att kämpa för att få ihop det, få ordning, få fint och sen kunna vila och göra roligheter. Jag plockar, stressar, stretchar mig själv för att nästan hinna jobba över, nästan hinna glöggfika med barnen, hinna gå på kvällsseminarium, leka i parken, köpa vantar. Trixandet ger mig en kick, jag klarar massor!

Men sen när takten går ned lite grann, för att jag inte orkar hålla samma tempo eller kanske för att nästa deadline ligger en bit fram. Eller för att det är en helg med inställd middagsbjudning. Det är då som jag får tillfälle att verkligen få ihop det, få ordning, få fint och vila. Men då sjunker jag ihop som snögubbe i töväder och vill bara vila. Och då kan jag liksom inte förstå vad som skulle motivera mig att nå upp till de där ambitionerna om ordning, rensning, och fint hemma. Varför ville jag det? Så meningslöst? Det kan väl få vara kaos i garderoben, hål på barnens byxor, och kan vi inte skippa julklapparna? Jag har ju inte lust att göra någonting alls förutom att ligga under täcket. Det är drivkraften, motivationen, som bara försvinner, spårlöst. Kvar är bara det tomma skalet, och jag liksom lyfter på det, granskar och undrar vad som nu ska motivera mig till att gå framåt.

Nu brukar den där viloperioden inte vara så länge. Jag rycks in i tempot igen och drivs framåt, men förhoppningsvis inte i riktigt samma tempo. Och om jag händelsevis skulle vara ledig en längre tid, finns det två alternativ. Antingen är jag så uttröttad att jag blir alldeles nedstämd, eller så kommer liksom nya drivkrafter smygande så småningom. Så var det i somras, små anspråkslösa intressen vaknade och tog plats som nya drivkrafter. Odla ärtor, lära sig fåglarter eller vad det nu var som kändes meningsfullt. Men det är skönt att komma dit. Jag hoppas få gå det varvet på jullovet, och hitta nya motiv att gå upp på morgonen. Kanske bygga en legostad, läsa tre böcker eller baka en kaka.

tisdag 3 december 2013

Lagom

Så här vill jag ha min december. Lättglögg, plingmaskin (änglaspel), köpta pepparkakor och ett smuligt köksbord.