Springtur

Folk springer runt omkring mig. Vänner, kollegor, folk jag möter när jag går till affären. Och det verkar så härligt. Själv gillar jag inte att springa, det är jobbigt och tråkigt. Men att kunna springa lite grann till husbehov är verkligen åtråvärt. Det är ju en så grundläggande funktion, ett naturligt sätt att transportera sig. Och de som kommit igång verkar helt euforiska (visst?).

Så ikväll när jag fick spel på sjuka och friska ungar på sommarlov gav jag mig ut på en runda för andra gången på tre dagar. En gång är ingen gång, men två gånger är en vana, eller? Nåja, vi får väl se hur länge det håller i sig. Faktum är att det var härligt, jag varvade spring med lite gång och lite smultronplockning. Men jag orkade faktiskt mer än vad jag trodde. Konditionen är rätt ok, men däremot är musklerna i benen inte alls vad de borde vara. Tyvärr har jag varken träningskläder eller träningsskor med mig hit. Löparskor äger jag inga. Så springturen genomfördes i trasig skjorta, vida byxor och tygskor. Kanske dags att investera i skor i alla fall. Men då måste jag först övertyga mig själv om att jag kommer att fortsätta.